<3

Min pappa bor nu officiellt i LA. Jag saknar sönder mig!! Har inte träffat honom på hur länge som helst och jag får tårar nu i samma stund som jag skriver detta...
Blir alltid emotional när jag pratar om honom eller pratar med honom eller tänker på honom. It's just been too damn long.
Han är inte perfekt ingen människa på denna planet är. Men han är en så otroligt fin man, snäll, rolig, omtänksam, generös och han älskar mig mer än allt annat på denna jord. Det vet jag och det känns väldigt bra måste jag bara säga.
hahahha nu gråter jag som en fågel men jag kan inte hjälpa!
Jag pratar rätt mycket om mig pappa & det är för att jag saknar honom så obeskrivligt mycket. Jag kände mig alltid tryg med honom. Om jag var i stan och jag inte kände för att ta bussen så ringde jag bara honom och han körde enda från lundby bara för att jag skulle bli glad. Eller om jag behövde pengar så körde han hela vägen bara så att jag skulle ha pengar.
Eller om jag ringde och var hungrig så hämtade han upp mig och vi åt alltid den maten jag ville.
Kanske låter bortskämt, inte låter utan det gör det vet jag.
Men jag bryr mig faktiskt inte :) Han har gett mig så många fina år som han har bott här den enda orsaken till att han stannade här var för mig.
Sedan när min farmor gick bort så klarade han inte mer och det var jag som sa till honom att åka för hellre att han är lycklig en olycklig det är en självklarhet för mig!

Vill bara tacka Aida och Evelina för att ni alltid lyssnar på mig och får mig att må bättre ni är verkligen guld för mig <3